Satt som vanligt i mitt rum och tumblrade och älskade livet. Sen kommer mamma in och ba "One Direction kommer att vara på tv!" och jag ba va, fick typ fett stress. Haha jag reagerade som om att de hade varit hemma hos oss eller nåt typ sprang in i vardagsrummet. Och så var det nåt program på tv4 som heter "Kvällen är din" och så va det en tjej som hade hjälpt sin mamma som var svårt sjuk och flickan hade ändå hållt humöret uppe hela tiden. Därför räknades hon som en hjälte, det va hon ju, och så hade de ordnat att hon fick träffa killarna. Omg jag grät såååå mycket, hela tiden. Sen senare fick hon också en kalender med deras autografer på. Ååååååh jag vill bara inte dö nu, men jag ska fan börja va supersnäll & duktig så kanske mina föräldrar fixar att jag får träffa de (a) Lite för höga förväntningar? Haha, men ändå. Ända sen pappa tog bort min iPhone (typ två dagar sen haha) så har jag bestämt mig att försöka va tyst på timmarna osv, så när vi har utvecklingssamtal så kommer alla lärare ba "Omg Julia har verkligen förändrats" och så kommer mina föräldrar att va så stolta över mig att de kommer ba "Oj, nu måste vi nog låta henne se One Direction" och så skickar de mig till typ USA eller UK, vart de nu kommer att va just då.

Men juste aa, på den där delen då hon fick träffa de så tog de bara massor av delar när alla skrattade och särskilt Louis, han skrattade/pratade fett mycket och jag bara låg i soffan och grät. Det va så underbart :')

Aja, ska inte snacka om mina problem någon mer nu haha. Vi hörs väl senare idag I think.