Och nu regnar det ännu en gång. Och ännu en gång sitter jag i mitt rum & tänker på dagarna då jag va liten och gick hos min dagmamma. Vi bara längtade efter dagarna då det skulle regna för det var då vi fick sitta inne och kolla på tv. Boomerang och Cartoon Network. Jag har aldrig gillar CN så mitt favoritprogram var helt klart Top Cat på Boomerang. Varför det vet jag inte, men jag har alltid tyckt att de är rtiktigt coola. När jag tänker på just de regniga gångerna hos min dagmamma kommer alla bilder på sammetsfotöljen upp. Det var alltid lite tjafs om vem som skulle få sitta på den, så till slut bestämde sig vår dagmamma för att vi fick turas om. Sammetsfotöljen var som en kungatron för oss och eftersom att det inte regnade så ofta så var det en riktigt ära att få sitta på den. Tack vare alla dessa tider tror jag det är därför jag alltid älskat regn så mycket. Eftersom att jag alltid längtat efter att det ska regna så har det senare utvecklats till något mer och fått mig att längta efter det genom att istället gå ut och njuta av det. Regn är alltid mysigt & underbart och kommer alltid att vara det. Vare sig man är ute eller inne.

Men för ungefär ett år sen. Deprimerande tider då. Grät nästan varje dag. Jag försökte vara glad, men kunde aldrig riktigt känns glädjen och det underbara i att vara glad. Inte änns regnet kunde jag glädjas för. Regnet, som för många människor betyder dysterhet. Inte änns det kunde jag trösta mig själv med. Deprimerande tiden började gå över, men direkt när något litet som sårade mig hände gick jag tillbaka till att gråta i flera dagar. Nu för tiden gråter jag inte lika mycket, men jag är säker på att om nåt händer så kommer jag att falla tillbaka. Det är nog det jag är mest rädd för. Jag är besviken på mig själv. Jag drog ner alla saker, som en gång gjort mig glad, ner till mitt dystra inre och jag kan inte få ut de. Jag är så besviken på mig själv att jag inte längre kan sitta i mitt rum och tänka att man skulle kunna ta en kopp varm choklad och sätta sig på balkongen med en filt runt om sig och lyssna på dropparna som slår hårt mot fönstrena. Jag hoppas verkligen att det kommer att gå bort någon dag. Jag saknar regnet. Jag saknar glädjen.

Jag känner mig nästan lika djup i det här inlägget som Zayn är i sina tweets, aha :) x

Men det är skönt att skriva av sig lite ibland faktiskt.